Ungefär som rubriken uttrycker det kände jag när jag läste i tidningen om att John McBain hade utsett sin vicepresidentkandidat. Smart drag av republikanerna. Hade det varit fyra män inblandade i valet tror jag att Obama tagit en ganska kraftig seger, men nu förändrades bilden rejält. Det snack om McBains höga ålder slogs nog sönder av den i sammanhanget unga kvinnan, och hon öppnade säkerligen upp några dörrar för de som lockats av Hillary Clinton. Det ska nog till något rejält utspel för att det amerikanska valet ska handla om politik istället för person, och jag lägger en slant på att det blir det senare som avgör.
Igår skrev jag lite ogillande om Linda Skugges texter i SvD. Kanske lite elakt, eftersom jag bara läst en och en halv av hennes samlade texter. Men någonstans lurar ett motiv i mitt huvud, och det poppade fram efter en diskussion. Låt mig här redogöra varför jag inte tycker om hennes skriverier. Och låt oss också hålla i minnet att jag knappt har läst något av henne…
När hon började skriva var hon en ung, arg kvinna som skrev för unga, arga kvinnor. Senare fick hon barn och skrev för kvinnor som fått barn. Nu är hon kvinna med barn och dessutom entreprenör, och följdaktligen skriver hon om och för kvinnor som är entreprenörer. Jag tycker man kan se ett mönster i det hela, och kanske är jag upprörd för att hon inte skriver på ett sätt som berör mig, eller angår mig.
Men jag undrar vad som blir nästa skrivområde för henne? Den som följer hennes utveckling får se. Själv låter jag nog bli, och förlitar mig istället på Johan Croneman. Han är ofta skamlöst bra. Tycker jag.
Elvakaffe utomhus idag. En svart katt med rosa rosett skymtade förbi och såg lite skamsen ut när jag lockade på den. Något spår av kvarterets nya, spattiga ungkatt syntes dock inte, och det var synd.
0 Svar till “Att vinna med en kvinna”